Detta är PostkodLotteriets Kulturstiftelses verksamhetsberättelse från 2016. Det var året då vi tog emot närmare tusen projektidéer och beviljade inte mindre 66 nya projekt stöd till ett sammanlagt värde av närmare 80 miljoner kronor. Under året kom vi att på olika vis sätta fokus på delaktighet och har här valt ut några guldkorn från året som gått, på just det temat.

Förord

Samhällsdebatt och nyhetsrapportering under 2016 har i mångt och mycket präglats av olika motsättningar, frågor kring behovet av – eller snarare bristen på – sådant som många av oss tagit för givet såsom öppna gränser och öppna sinnen, inkludering och tillhörighet, yttrandefrihet och dialog. Hur viktigt det har varit att ta sig an dessa frågor har tydligt avspeglats i de närmare tusen projektidéer från nästan lika många organisationer som vi tagit emot under 2016.

Många projekt som vi har beviljat stöd under året som gått har haft fokus på att komma närmare sina målgrupper och öka deltagandet i kulturlivet genom konsten, musiken, teatern: Röda Sten bjuder i Konst och tro in konstnärer att skapa platsspecifika konstverk på olika symbolbärande platser i Göteborg tillsammans med de boende i områdena. I Att ha en röst arbetar Folkoperans Vänner med amatörkörer för att skapa en scenisk produktion med professionell orkester. Och med hjälp av sin publik iscensätter Troja scenkonst i Olydiga medborgare en livestreamad dokumentär som utforskar hur den demokratiska processen skapas och omskapas varje dag. Dessa är bara tre av många inspirerande exempel.

2016 provade vi för första gången att göra utlysningar för att finna projekt inom specifika områden. I två omgångar eftersökte vi mindre, lokala projekt på temat Initiativ för ett välkomnande samhälle respektive Oväntade möten med publiken. Vår förhoppning var att nå ut utanför de större städernas breda utbud av etablerade kulturaktörer som vi ofta annars arbetar med i våra ordinarie, mer omfattande projektstöd. Vi var överväldigade över responsen och har kunnat bevilja stöd till närmare trettio modiga initiativ som verkligen engagerat det lokala kulturlivet.

Under 2016 har vi också på olika sätt försökt utveckla vårt arbete för att bättre kunna stödja de organisationer som ansöker och beviljas finansiering för sina projekt. Genom dialog och undersökningar bland tidigare och befintliga projektpartners har vi under året fått ökad förståelse för behov och önskemål. Denna kunskap tar vi med oss in i nästa år med förhoppningen att kunna omsätta i nya satsningar och initiativ.

Projekten vi stödjer är navet i vår verksamhet därför självklart fokus för denna publikation. Här följer berättelser från några av de närmare 70 projekt som beviljats stöd under året som gått. Trevlig läsning!


Angelica Månsson-Gerde
General Manager, PostkodLotteriets Kulturstiftelse


Krönika

-Men du har ju inte jobbat med kultur?

Den kommentaren har jag, under mina år som styrelseledamot, då och då fått från personer jag stolt berättat för om den värdefulla verksamhet PostkodLotteriets Kulturstiftelse bedriver.

Bortsett från att jag faktiskt under dryga 30 år arbetat i ett av Sveriges största kulturhus – Kungliga Slottet i Stockholm – är just en av finesserna med Kulturstiftelsen styrelse att i den ingår allt annat än traditionella kulturknuttar. Där finns personer med gedigna erfarenheter från hela samhället. Inga ledamöter har sina fingrar direkt nerstuckna i kulturlivets olika syltburkar. Fackkompetensen finns på kansliet, och där finns den med besked.

Våra styrelsemöten har varit livliga och stimulerande. Olika uppfattningar har fritt brutits mot varandra för att alltid till slut mynna ut i samsyn. En samsyn som under mina år i styrelsen har medverkat till att en halv miljard kronor har slussats ut till stora och små kulturprojekt i hela Sverige och utomlands. Med mitt intresse för kulturarvet, dess bevarande och utveckling, har jag ofta slagit ett extra slag för sådana projekt.

Jag vill gärna tro att utan Kulturstiftelsens pengar hade Sveriges kulturliv varit fattigare. Det har varit roligt att se teaterföreställningar eller fotoprojekt förverkligas, som inte utan Kulturstiftelsens hjälp skulle gått att genomföra. Det har varit spännande att få uppleva stora maffiga satsningar men det har varit något extra med att läsa om de små lokala mångfaldsprojekten som fått ett stort genomslag i sin hembygd. Initiativ, som sedan kunnat stå modell för liknande verksamhet på andra håll.

Men det är min förhoppning att lottköparna också tar åt sig av äran och glädjen med att se kulturlivets mångfald blomma litet kraftigare nu än tidigare. Utan lottköparnas insatser skulle Kulturstiftelsen inte ha medel att fördela, kulturarbetarna få suga än mera på ramarna och svenskt kulturliv kännas mindre rikt.

Elisabeth Tarras-Wahlberg
Styrelseledamot 2012-2016


BRITDOC Foundation

BRITDOC Foundation

BRITDOC Foundation

Intresset för dokumentärer är större än någonsin. Dessa filmer är inte bara underhållning utan berör ofta vår tids viktigaste frågor. De kan visualisera budskap, skapa förståelse för problem, beröra och engagera människor på ett sätt som fakta och argumentation inte alltid gör.

Men dokumentärfilmare möter många hinder vad gäller produktion, finansiering och distribution. För att få genomslag och skapa förändring behöver dokumentärfilmarna hjälp av andra aktörer såsom ideella organisationer, filantroper, fonder, mediehus, opinionsbildare och företag med starkt samhällsansvar.

Läs mer om projektet

0

filmprojekt från 60 länder har deltagit i Good Pitch runt om i världen

0

timmar är världens längsta dokumentärfilm

Good Pitch

BRITDOCs koncept Good Pitch sammanför de främsta dokumentärfilmarna med ledande samhällsaktörer för att skapa nya partnerskap och kampanjer som stärker genomslagskraften för dokumentärfilmen som konstform och som verktyg för samhällsförändring. Under 2017 genomför BRITDOC för tredje året i rad Good Pitch i norden och lämnar vidare arbetet till nordiska aktörer som ska fortsätta arbetet med att etablera nya partnerskap mellan dokumentärfilmare och aktörer inom civilsamhället och näringslivet.

 

Intervju: Beadie Finzi och Elhum Shakerifar

Intervju: Beadie Finzi och Elhum Shakerifar

Beadie Finzi är chef för BRITDOC Foundation och Elhum Shakerifar är kreativ producent för filmen ”Even When I Fall”.

Projektet startade med en veckas workshop, vad gjorde ni då?
Beadie: Det här är tredje gången som vi har gjort ett Impact Lab i de nordiska länderna. När vi börjar arbeta med dokumentärfilmsfilmteamen känner vi inte dem, vi vet inte vad deras drömmar är eller vilka ambitioner de har för sin film. Labbet handlar om att lyssna och spåna idéer. Vi lyssnar och försöker förstå vad det är de vill åstadkomma med sin film. När vi har en tydlig målbild börjar den andra fasen som är en dialog mellan filmarna och den stödjande producent som vi parar ihop filmarna med. Vi identifierar potentiella partners och funderar ut vilka som är de bästa sätten att få dessa personer och organisationer intresserade och engagerade i filmerna.

Vad innebär projektet för filmteamen som deltar?
Elhum: Detta är en fantastisk möjlighet för oss att arbeta fram en riktig strategi runt filmen och hur vi kan åstadkomma förändring med den. Vi får tänka kring alla möjligheter och olika vinklar vi kan lyfta fram ur filmens narrativ och komma fram till vilka av dessa som är de starkaste, mest realistiska, mest strategiska att arbeta vidare kring för att skapa ett genomslag för de frågor som filmen berör.

Vad händer under det fortsatta projektet?
Beadie: Till det stora eventet, Good Pitch, i Köpenhamn i april bjuder vi in över 350 organisationer som får lära känna dessa sju utvalda filmer bättre och utforska möjliga partnerskap med dem. Det är efter eventet, då alla dessa kontakter har skapats, som den verkliga resan börjar med att sätta planen för respektive film på pränt och sedan genomföra den planen när filmen är färdigproducerad.

Se filmen om projektet


Blank Spot Project

Blank Spot Project

Blank Spot Project

Yttrandefriheten är en av de viktigaste rättigheterna vi har. Den tillsammans med tryckfriheten är två grundläggande byggstenar i det demokratiska samhället. Trots detta har hälften av världens befolkning inte rätt att säga, läsa, skriva eller trycka vad de vill.

Frågor om hur källkritik, nyhetsvärdering och nyhetsvinkling fungerar är mer aktuellt än någonsin med alla de olika forum och plattformar som nätet skapat som gör var och varannan person till hobbyskribent, -författare eller -journalist

Läs mer om projektet

0

journalister sitter frihetsberövade världen över

0

personer bidrog genom crowdfunding till att starta Blank Spot

Världen och journalistiken in i klassrummet

Detta är ett demokratiprojekt i realtid där högstadie- och gymnasieskolor erbjuds en ny undervisningsmetod i ämnena svenska och samhällsvetenskap. Inom projektet kombineras det klassiska journalistiska hantverket med det senaste inom teknologin för att unga människor ska få följa reportrar i fält och lära sig om journalistik, medier och dess roll i det demokratiska samhället.

Intervju: Martin Schibbye

Intervju: Martin Schibbye

Martin Schibbye är chefredaktör och projektledare.

Genom projektet kommer skolelever att få följa reportagearbetet i realtid och bidra med research och frågeställningar, hur tror du det kommer att fungera?
Det har vi provat på tidigare med våra läsare på sajten. Det ger mig mycket kunskap och insikter om frågor som måste belysas och det skapar stor förväntan och medägande hos de som ingår i gruppen. Det blir ett sätt för mig att dagligen ha med mig dem i mitt arbete. Det ser jag verkligen framemot.

Var i projektet är ni nu och vad kommer hända under det kommande året?
Vi har under det senaste halvåret lagt fokus på den pedagogiska delen och kommer det närmaste halvåret ge oss ut till skolorna för det som är uppstarten. Jag börjar med att besöka de skolor som deltar och sedan följer de mig under mitt arbete med reportagen i Afrika. Vilka länder det blir är inte helt klart än.

Hur har dina personliga erfarenheter spelat in i arbetet?
Redan när jag landade i Sverige efter 438 dagar lovade jag mina medfångar att visa världen hur deras verklighet ser ut. Det är något som kommer att fortsätta så länge jag lever. Och när jag var ute och föreläste om vad jag varit med om insåg jag ju också hur stort behovet var hos människor i alla åldrar för att lära sig mer om hur journalistik fungerar.

Vad har varit det mest spännande mötet ni haft genom projektet?
Hittills har det varit med engagerade lärare som är djupt bekymrade över hur unga ska kunna möta den nya medieverkligheten. Vi har ju också i projektet mött andra kunniga pedagoger som arbetar med de här frågorna och det har varit spännande att ta del av deras olika arbetssätt. Men nu kommer det mest spännande mötet med eleverna och deras frågor!

Se filmen om projektet


Cirkus Cirkör

Cirkus Cirkör

Cirkus Cirkör

2015 sökte 160 000 människor asyl i Sverige, varav ca 30 000 var ensamkommande barn. De har tvingats lämna sina hem och tagit sig till Sverige för att överleva, då krävs ett välkomnande system. Allt är nytt och främmande – språket, kulturen, samhällsstrukturen. Utöver att de ofta lider av trauman från flykten är utbudet av aktiviteter minimalt på de flesta asylboenden.

Svensk och internationell forskning visar att clownverksamhet i rehabiliterande syfte har en positiv inverkan på psykosocial hälsa. Det är slående hur snabbt en clown kan nå fram till ett barn som stängt sig själv inne i rädsla och hemska minnen. Det handlar om enkla responsiva aktiviteter som får barnen att slappna av, skratta och delta.

Läs mer om projektet

0

ensamkommande barn sökte om asyl i Sverige 2015

0

timme tar det ungefär att lära sig jonglera med 3 bollar

Cirkushoppet

Cirkus Cirkör och Clowner Utan Gränser samarbetar i Cirkushoppet för att skapa kreativa, självstärkande, sociala och fysiska aktiviteter och bryta den omfattande aktivitetsförlust som breder ut sig på landets asylboenden. Genom att ge personalen material och handledning skapas förutsättningar för dem att fortsätta med aktiviteterna efter besöket. Inom projektet utforskas hur man kan arbeta med konst och kultur mot denna målgrupp och specifika metoder utvecklas tillsammans med aktörer även från andra kulturformer.

Intervju: Trevor Lewis

Intervju: Trevor Lewis

Trevor Lewis är en av artisterna i Cirkushoppet och har hittills varit med på drygt 30 föreställningar.

Hur är det att jobba som artist under de förutsättningarna som finns på de boenden eller samlingslokaler ni besöker?
Jag har en bakgrund som gatuartist och det är en liknade ”hur ska det gå?” känsla här. Publiken själv har inte bett oss att komma. De har inga förväntningar på vad det är de ska få uppleva, men ger oss av sin tid. Det gör att jag håller ribban högt för att publiken ska vara ”med” oss och känna att de får ta del av något nytt, i ett rum där de annars ”bara” äter och ser på TV. Det fascinerar mig hur fantastiska barn är på att vara i nuet. Det är även fantastiskt att se vuxna skratta också, och vuxna som ser sina barn skratta är en svårslagen ”feel good” känsla, och barn som ser vuxna skratta ger en lika bra känsla.

Vad vill du att publiken ska uppleva när de möter dig och de andra artisterna?
Det viktigaste med showen är att de vi uppträder för har möjligheten och friheten att bara var där i stunden och inte behöva bekymra sig över det som har skett eller det som kommer att ske. I workshopen vill vi att deltagarna får prova på något nytt. Att de gör något tillsammans, att de känner sig sedda av oss. Vi vill att publiken går därifrån med lite extra energi i kroppen. Men framför allt vill vi att de går därifrån med hopp. Hopp för framtiden.

Hur är det att möta de här ungdomarna? Vad tar du med dig efter en arbetsdag med dem?
Det är nästan omöjligt att begripa vad vissa av de som vi möter har varit med om. All den tacksamhet och glädje de här människorna visar och delar med oss är enorm. Att kunna läka själen med skratt och hopp gör mig övertygad om att Cirkushoppet verkligen är av största vikt.

Se filmen om projektet


Compagnie Jus de la Vie

Compagnie Jus de la Vie

Compagnie Jus de la Vie

Hur det skulle vara om extraordinära dansare fortsatte att uppträda efter ”pensionsåldern”, om deras erfarenheter och färdigheter fanns tillgängliga för dansvärlden och dess publik?

Dansare som är anställda på någon av de konstnärliga institutionerna pensioneras mellan 42 till 45 års ålder. Bland frilansgrupperna finns inga sådana gränser, men vad som dock styr på samtliga scener är den konventionella bilden av en dansare som ung. Trots att en stor del av publiken vid svenska dansscener själva är över medelåldern ser de ytterst sällan sin ålder representerad på scen.

Läs mer om projektet

0

dansscener i Sverige ska föreställningarna turnera till

0

år är pensionsåldern för professionella dansare

Age on Stage

I Age on Stage utmanas på olika sätt den snäva bilden av kroppsligt ideal som råder i vårt samhälle idag och tre dansproduktioner sätts upp med dansare över 45 år och med minst 20 års scenerfarenhet. Syftet är att både ifrågasätta rådande normer inom samhället i stort och dansen specifikt, samt skapa nya möjligheter för fler att fortsätta med sitt yrke och utveckla sin kreativitet.

Dansen har förmågan att stimulera inte bara kroppen utan även många olika sinnen och har därför visat sig vara en av de bästa träningsformerna för äldre. Som en del i projektet får därför äldre möjlighet att dansa tillsammans med professionella dansare.

Intervju: Rafael Sady

Intervju: Rafael Sady

Rafael Sady är en av dansarna som deltar i projektet.

Varför valde du att engagera dig i projektet?
För det första har jag alltid velat samarbeta med Charlotta på något sätt. Vi har säkert känt varandra i tjugo år men först nu har tillfället uppstått där vi kan göra något gemensamt på scenen. Det är fantastiskt att nu lära känna varandra genom rörelsen, uttrycket och dansen. För det andra, jag tyckte att det lät spännande och det är en ny utmaning som dansare och framförallt som en äldre dansare.

Hur upplever du situationen för äldre dansare i Sverige idag?
Under det senaste året har diskuterat hur vi ska presentera och framföra ”Age on stage” och vad innebär det att fortsätta dansa när man är äldre och kanske är en före detta dansare. Äldre dansare vill fortsätta vara aktiva idag, och det finns inte samma motstånd från dansvärlden längre. Jag vet inte om man kan säga att det fanns ett motstånd tidigare heller för äldre dansare men det var helt enkelt inte så vanligt. Jag tror helt enkelt att man som dansare inte tänkte så mycket på att man kunde fortsätta efter pensionen (42 år) eller att det fanns intresse för det. Idag är det annorlunda och det pratas mycket om äldre dansare och att man fortfarande har mycket att ge. Vi kan givetvis inte röra oss som när vi var yngre men har en livserfarenhet som lyser igenom i vår rörelse och vårt uttryck. Men jag måste erkänna att det krävs väldigt mycket för att hålla igång. Det gör ont. Kroppen tar stryk och man måste vara på topp för att inte skada sig vilket man gör hela tiden. Det är givetvis ett tungt vägande skäl varför många väljer att sluta dansa och öppnar en annan dörr.

Vad hoppas du projektet kan ge för effekter för äldre dansare och äldre personer som vill dansa?
Att vi ska våga göra det som vi alla brinner för och inte låta ålder stoppa vår vilja och passion.

Se filmen om projektet


Författarcentrum Väst

Författarcentrum Väst

Författarcentrum Väst

Ett personligt möte med en författare är ett mycket effektivt sätt att väcka lust till att skriva och läsa. Avståndet till litteraturen minskar direkt. Det kan vara svårt att börja skriva från noll, men med utgångspunkt i en annan text kan man snabbt få loss byggstenar till sin egen text.

Undersökningar visar att svenska ungdomar skriver allt mindre och läsförståelsen sjunker, vilket får negativa följdeffekter både på individ- och samhällsnivå. Med stöd av Kulturstiftelsen genomförde Författarcentrum Väst under 2014 en rad aktiviteter för att inspirera gymnasieelever i Västragötalandsregionen att läsa mer och att själva våga skriva. En av de mest lyckade aktiviteterna var författarträffar som följdes av skrivtävlingar där eleverna uppmuntrades att med avstamp i en befintligtext ta steget ut och skriva själva. Satsningen skapade stort intresse i hela landet och därför gick de fyra regionala Författarcentrum Väst, Öst, Nord och Syd, ihop för att utveckla författarträffarna och skrivtävlingen i ett nationellt projekt.

Läs mer om projektet

0

elever går på gymnasiet i Sverige

0

procent av dem läser dagligen böcker

Jag skriver i dina ord

Jag skriver i dina ord riktar sig till Sveriges 300 000 gymnasieelever och ger möjlighet att möta välkända författare som berättar om sitt författarskap. Genom författarbesöken får eleverna konkreta tips och trix som ska ge inspiration och självförtroende att själva börja skriva utifrån en befintlig dikt, låt eller annan text. Eleverna kan också skicka in egna bidrag till skrivtävlingarna som ska fungera motiverande för eleverna att komma igång med sitt eget skrivande.

Intervju: Patrik Lundberg

Intervju: Patrik Lundberg

Patrik Lundberg är en av författarna deltar i projektet och träffar skolelever.

Vad fick dig att vilja engagera dig och göra författarbesök i skolor?
Svensklärare är mina favoritmänniskor. Det var svensklärare som såg mig och uppmuntrade mig att skriva. En majoritet av alla författare och journalister jag känner säger samma sak. Det här är mitt sätt att betala tillbaka, för att berika deras undervisning och för att inspirera ungdomar till att läsa och skriva.

Vad känner du att det ger dig som författare att möta elever?
På senare år har jag mött tusentals elever från Piteå i norr till Trelleborg i söder. Jag kan inte lära dem någonting, förutom möjligen ett och annat skrivtips. Men de lär mig så himla mycket, inte minst om hur det är att vara ung i Sverige år 2017. Många människor väljer att prata om dagens ungdomar och förfasa sig. Jag pratar hellre med dem.

Vad tror du att ett projekt som denna satsning på många författarbesök runt om i landet kan ge för effekt hos dagens unga?
Författarbesök är en läsfrämjande verksamhet. Den som läser lär sig att tänka kritiskt och självständigt. Det är det bästa botemedlet mot fördomar och totalitära ideologier. I längden finns flera vinnare, framför allt en: Demokratin.

Se filmen om projektet


Augmented Art

Augmented Art

Augmented Art

Genom sitt författarskap har Svetlana Aleksijevitj lyckats ge röst åt de vanliga människorna i tidigare Sovjetunionen. Under närmare fyrtio år arbetade hon med en dokumentärromansvit och belönades 2015 Nobelpriset i litteratur. Inför arbetet med böckerna har hon samtalat med tusentals människor och samlat historier och vittnesbörder. Utifrån det enorma materialet har hon sedan format ett slags körverk, eller en form av kollektiv berättelse.

Läs mer om projektet

0

procent av 2015 års svenska biopremiärer var dokumentärer

0

-tals intervjuer ligger till grund för Svetlana Aleksijevitjs böcker

Det dokumentära berättandet

Aleksijevitj arbetssätt imponerar men väcker också frågor kring författarens betydelse för den slutliga berättelsen, vad som kan sägas utgöra sanning och vad som kan anses som dokumentärt. Inom både filmen och litteraturen har nya former av berättande utvecklats som fritt blandar verkligt material med ren fiktion. Som läsare och publik är det ibland svårt att skilja mellan fakta och fiktion. Var går gränserna mellan sanning och lögn, dokumentär och journalistik?

Den svenska dokumentärfilmaren, Staffan Julén, har följt Aleksijevitj under arbetet med hennes kommande bok om kärlek. Projektet Det dokumentära berättandet utgår ifrån hans film och hennes typiska arbetsprocess. I en samtals- och seminarieserie diskuteras frågor om sanningsbegreppet, konstnärlig yttrandefrihet och konstnärlig bearbetning av verkligt material.

Intervju: Staffan Julén

Intervju: Staffan Julén

Staffan Julén är filmaren som fått följa Svetlana Aleksijevitj i arbetet med hennes senaste bok.

Vad hade du för relation till Svetlana Aleksijevitjs författarskap innan du började filma hennes arbete?
Jag hade läst hennes böcker och fann dem fascinerande. Jag som dokumentärfilmare såg likheter i det dokumentära arbetssättet som hon bygger sina berättelser utifrån. När hon bjöd in mig och jag förstod att hennes nästa projekt handlade om kärlek blev jag ännu mer nyfiken, det är ju något man i vår tid sällan får se från den delen av världen.

Hur har det varit att följa Svetlanas arbete på nära håll, har din syn på det dokumentära berättandet förändrats?
Jag har inspireras av hennes sätt att utgå från verkligheten och gestalta det konstnärligt. Begreppet dokumentärt kan misstolkas av åskådaren för att folk tror att det är sant. Det består av urval och gestaltning, gränserna mot hur man arbetar inom fiktionen är i hög grad. Vissa intervjuer breder ut sig över många sidor och återkommer genom boken medan andra blir blir till små korta, kontrapunktiska bryggor över till nästa berättelse. Komposition och gestaltning är nyckeln till hennes verk. Som filmare, och som människa, har det varit otroligt utvecklande att få följa hennes arbete. Hon arbetar i områden med många olika åsikter och konflikter, hon har en speciell intervjuteknik där hon själv blir till ett moraliskt subjekt, till skillnad från en journalist döljer hon aldrig sin egen ståndpunkt. Folk blir trygga av detta parat med den nyfikenhet och empati hon visar. Hon är författare och konstnär hela vägen i processen.

Filmen ska ju handla om kärlek, vad har varit den mest kärleksfulla historien du fått ta del av?
Den finaste historien är en man som är konstnär, en olycklig och lång kärlekshistoria där han, sviken och lämnad, tar på sig faderskapet för kvinnans CP-skadade barn som inte är hans. Läkarna sa att hon skulle leva max tio år. Hon är nu 30 år och idag är det lyckan i hans liv. Allt handlar om en kamp att hitta kärleken och det gör man ofta där man minst trodde den fanns.

Se filmen om projektet


Initiativ för ett välkomnande samhälle

Initiativ för ett välkomnande samhälle

Initiativ för ett välkomnande samhälle

I januari gjorde Kulturstiftelsen för första gången en utlysning och sökte då lokala projekt runt om i landet som genom konst och kultur skapar dialog, inkludering och samhörighet mellan svenskar, nysvenskar och nyanlända.

På en månad inkom nära 300 projektidéer från nästan lika många organisationer, från norr till söder, som med alla olika former av kulturyttringar ville bidra till ett välkomnande samhälle.

Läs mer om projektet

0

projektidéer inkom på fyra veckor

0

projekt i 9 olika län beviljades stöd

Fjorton projekt

De projekt som beviljades stöd hade några saker gemensamt; kulturuttrycken var centrala i projekten, de hade enkla och tydliga metoder för att skapa möten mellan människor, de ägde rum på mindre orter, var lokalt förankrade och engagerade de människor som redan bor och verkar på respektive ort.

Under ett halvår har vi fått följa dessa fjorton organisationers imponerande arbete som bland annat skapade ett mobilt kulturcentrum i Gästrikland, konstkollo i Värmland, ”integrationskörer” i Västerbotten och Jämtland, samt ett berättarforum på Gotland.

Intervjuer med deltagarna

Intervjuer med deltagarna

Pia Holmquist och Hugo Catolino är projektledare för Figurteaterkompaniet. 16-åriga Tahira och 17-åriga Dawood kom till Sverige med sin mamma och yngre syster från Iran och deltog i projektet under sommaren.

Vad var det som fick er att vilja genomföra projektet? Hur kom ni på idén?
Hugo: Eftersom vi jobbat en del med film i skolan och märkt hur eleverna entusiastiskt har deltagit i projekten samt att det har främjat samarbetet i grupperna så fick vi en önskan om att pröva att göra ett filmprojekt som kunde öppna dörrarna för gemenskap mellan olika grupper i Filipstads kommun.

Vad fick ni göra?
Dawood: Vi var med i en grupp som gjorde en kärleksfilm.

Hur var det att få göra film?
Tahira: Vi har aldrig gjort film förut och inte ens gått på bio. Det fanns biografer i Iran men vi har aldrig varit på någon. Jag skulle vilja göra film igen.
Dawood: Det var roligt att göra film och inte svårt om jag ska göra film igen vill jag göra en action.

Hände det något speciellt under projektet som du vill berätta?
Pia: En helg skulle vi hämta åtta deltagare på ett flyktingboende som skulle fylla upp den grupp av fyra svenskar som redan var på plats i filmlokalen i Folkets hus. 20 deltagare i olika åldrar och olika nationaliteter strömmade ut ur boendet alla väldigt entusiastiska. Vi hade inte hjärta att välja ut deltagare utan gav grönt ljus för alla. I ett kaos av nationaliteter, fyra olika språk – inklusive svenska, med endast en tolk lyckades vi tillsammans göra sex filmer under skratt och svett.

Läs mer

Intervjuer med deltagarna

Anders Stenberg är projektledare för Mångkulturella Orkestrar i Ronneby. Edvin Rachmanovic, 36 år, kom till Sverige som flykting från Sarajevo 1992 och var projektets musikledare medan Ossama Bakri, 60 år, anlände från Damaskus tidigare i år och var en av deltagarna i projektet under sommaren.

Vad var det som fick er att vilja genomföra projektet? Och hur har det gått?
Anders: Vi har länge diskuterat integration och kultur i Ronneby och bestämde oss för att ett musikprojekt vore angeläget i kommunen, eftersom här finns både svenska och invandrarmusiker som skulle kunna göra något bra tillsammans. Att vi kunde genomföra så många spelningar för så mycket folk var en stor bonus. Utan stöd från Kulturstiftelsen hade vi inte kunnat genomföra projektet på den här nivån. Vi kommer att fortsätta verksamheten i replokalen efter helguppehållet. Flera grupper är redan på gång och vi tänker också fortsätta gitarrcirklarna för nybörjare.

Hur kom du i kontakt med projektet och hur har det varit att delta?
Ossama: Jag kom med i projektet genom ABF, där jag lärde mig svenska. Det här projektet är bra. När jag kom till Sverige hade jag inte spelat fiol på många år utan tog upp spelandet för att ha något att göra. Musiken gav mig nya kontakter. Nu drömmer jag om att återförena min familj i Sverige. MOR-projektet har gett bra resultat. Vi umgås med varandra, samtalar och diskuterar tillsammans. Vi kan förhoppningsvis göra något gott för framtiden.

Vad har varit den roligaste eller svåraste med att delta i projektet?
Ossama: Jag tycker projektet var lika roligt musikaliskt som socialt. Särskilt roligt var det att spela gammal svensk folkmusik. Det enda negativa var möjligen något missförstånd på grund av kultur- och språkförbistringar.
Edvin: Framför allt tänker jag på de ungdomar som lärt sig spela gitarr utan några som helst förkunskaper. Fantastiskt att även de kunde vara med på scen trots blygsamma färdigheter. Ibland lät det riktigt bra på repetitionerna och på vissa konserter. Det var roligt att se en sådan utveckling.

Se filmen om projekten


Beviljade projekt och resultat

Action for Hope

Kulturcenter i flyktingläger i Libanon
Två kulturcentrum etableras i Beqaa Valley, en region där det uppskattas befinna sig minst en miljon syriskaflyktningar, för att skapa en meningsfull tillvaro och få dem ur aktivitetsförlust och depression.

ALKA

Från 80 till 100 – Ett projekt för och tillsammans med äldre på boenden

Tillsammans med Östergötlands museum skapas bättre förutsättningar för att fler äldre ska ta del av kultur och det skapar livsglädje genom samtal och workshops till äldre som bor på vårdboenden.

Assyriska föreningen i Södertälje

Läsa för integration – bygga broar genom svensk litteratur

Genom att verka i områden med låg läskunnighet och kontinuerligt tillgängliggöra läsning och litteraturupplevelser, oavsett språkkunskaper och bakgrund, skapas delaktighet och erövras ordets makt.

Augmented Art

Den värsta lögnen är den dokumentära

Genom en filmisk skildring av Aleksijevitj arbetsprocess och en tillhörande samtalsserie lyfts aktuella frågor om källkritik, sanningsbegreppet, samt gränsdragningen mellan dokumentär och fiktion.

Bilda Sydöst

Medvetna medieanvändare
I samarbete med skolor, filmresurscentrum och professionella filmare från hela landet utvecklas och implementeras två digitala verktyg som ger kunskaper inom idéutveckling, innehållsproduktion och redigering.

Blank Spot Project

Världen och journalistiken in i klassrummet – ett demokratiprojekt i realtid

Utifrån en webbaserad läroplattform kan skolungdomar följa pågående journalistiskt arbete under ett läsår och får förståelse av journalistiken och medias roll i demokratier.

BRITDOC Foundation

Good Pitch Nordic
Genom en filmplattform etableras ett dynamiskt forum i Norden som sammankopplar de bästa nordiska dokumentärfilmarna med nya partners och stärker filmens roll i aktuella samhällsfrågor.

Bygdegårdarnas Riksförbund

Take my hand! – Där kultur skapar möten

En kulturverktygslåda tas fram innehållande teknik, rekvisita och material för att inspirera och skapa exempelvis filmträffar, musikframträdande, samt bokcirklar på 1423 bygdegårdar runt om i landet.

Carl och Karin Larssons Släktförening
Karin Larsson och hennes kvinnliga kollegor
Med en ny utställning sätts fokus på Karin Larsson och hennes kvinnliga kollegors konstnärskap lyfter frågor kring jämlikhet, arbetsliv och konstnärskap, då som nu.

Cirkus Cirkör

Överleva och leva – kulturaktiviteter för ett varmt flyktingmottagande
Genom föreställningar och cirkusträning på flyktingboenden ger Cirkus Cirkör och Clowner utan Gränser nyanlända barn och ungdomar på flykt en bättre start på livet i sitt nya hemland.

Compagnie Jus de la Vie

Age on Stage – En gång dansare, alltid dansare

Tre dansproduktioner skapas för att etablera och utveckla äldre dansares möjligheter för fortsatta yrkesutövning samt bidra till en bättre representation av äldre personer på svenska dansscener.

Folkets Konsthall ideell förening

I telefonen finns hela människan
Tillsammans med sju museer runt om i Sverige skapas en utställning utifrån bilder tagna av människor med sina mobiltelefoner innan, under och efter flykten till Sverige.


Folkrörelsernas Konstfrämjande

Det nya Konstsverige

En brygga skapas mellan nya sociala initiativ och den traditionella folkrörelsen skapas, som utvecklar nya metoder för att arbeta med konst, bredda möjligheten för nya grupper att ta del av konst.

Forum för visuell praktik
Med kameran som verktyg
Projektet verkar för att fler medborgare ska kunna avläsa bilder på ett medvetet och kritiskt sätt, samt vara med och bidra till visualiseringen av sin omvärld och samhälle de lever i.

Fröjdans

Bergslagenbaletten – dansens samlade kraft

Genom föreläsningar, workshops och föreställningar engageras män i olika åldrar, olika nationaliteter och erfarenheter, att prova på dans och bryta kulturella och social tabun i samhället.

Föreningen Folkoperans Vänner

Att ha en röst
Tillsammans med fem amatörkörer skapar professionella korister en scenisk produktion med professionell orkester som tänjer på gränserna för operakonsten.

Föreningen Läsrörelsen

Berättelser som förändrar – läsfrämjande satsning för Sveriges unga
Genom att främja läs- och skrivförmågan hos högstadie- och gymnasieelever i hela landet ska läsning aktiva bli samhällsmedborgare med förståelse för sina medmänniskor.

Författarcentrum Väst

Jag skriver i dina ord – ökad läs- och skrivlust bland Sveriges gymnasieelever
Gymnasieelever runt om i hela landet får träffa författare och i workshops arbeta kring texter, för att inspireras till att läsa och skriva men även bygga sitt självförtroende.

Interferens
Okänt Moln
En nyskapande form av interaktiv digitalt konstverk kommer att skapas och påvisa att det är en lättillgänglig konstform som kan bidra till även fysiska möten över sociala och geografiska gränser.

KLYS – Konstnärliga & Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd

Konsten att delta tillsammans

Inom projektet utvecklas en plattform och modell för att underlätta för utlandsfödda, nyanlända kulturarbetare att komma in och delta i det svenska kulturlivet och berika den svenska kulturscenen.

Konstfrämjandet Värmland

Den svenska Afrikabilden – gamla föreställningar omtolkas och utmanas
I samarbete mellan svenska och kongolesiska konstnärer skapa omtolkningar av gamla fotografier från förra sekelskiftet och nya verk skapas som öppnar för alternativa tolkningar av historien.

Lesbisk makt

Myter och verklighet – en bredare historieskrivning på svenska museer
Genom insamling av berättelser och material med lesbisk utgångspunkt, turnerande museum och utbildning skapas nya perspektiv på kulturarvet och en mer demokratisk historieskrivning.

Musethica Sverige
Den klassiska musiken tas till nya platser
Ett koncept etableras som inte bara ger unga musiker möjlighet att utvecklas i sitt konstnärskap, utan även sprider den klassiska musiken till grupper vars möjlighet att ta del av konserter är begränsad.

Röda Sten Kulturförening

Konst och Tro
En bred allmänhet, med olika religiös och kulturell bakgrund, engageras i konstnärliga processer kring symbolbärande platser där konsten bidrar till att skapa demokratiska och öppna samtal.

Selam

Selam All Stars – kultur för alla oavsett bakgrund
Genom kurser, utbildningar, praktiktillfällen och konsertserier ges mindre arrangörer stöd och synlighet skapas för etniska och kulturella minoritetsgrupper i det svenska kulturlivet.

Stiftelsen Berättarministeriet

Skrivarlust för barn och unga i Göteborgsområdet

Genom att skapa en trygg miljö som stimulerar skriv- och läsförståelse skapas lika förutsättningar för barn och unga – oavsett socioekonomiska faktorer – att i framtiden delta i samhället och kulturlivet.

Stiftelsen Judiska Museet

Traces of Existence – konstverk om att ”hitta hem” i ett nytt samhälle

Genom konstnärlig gestaltning i publika rum på olika platser landet synliggörs historiska spår av den judiska minoriteten och det judiska kulturarvet i det svenska samhället.

Stiftelsen Emil och Amanda Hammarlunds fond

En sagolik skola – Folkskolan 175 år
Genom en utställning om Sveriges skolhistoria belyser projektet en viktig del av kulturarvet och skapar samtal om förutsättningarna för en likvärdig, kvalitativ skola, samt om kulturens roll i skolan.

Stiftelsen Vattnäs Konsertlada
Kärlekskriget – föreställning och samtal om en jämställd operascen
Projektet tar sig inte bara an frågan om jämställdhet och dagens arbetsförhållanden inom operan utan utmanar även konstformen och försöker skapa intresse för opera hos en ny publik.

Svenska PEN

Hotade ord
Ett flertal litterära aktiviteter ökar medvetenheten om vad hatspråkskulturen gör med offentligheten och hur den påverkar samtalen i skolor, på arbetsplatser och på gatan.

Svensk Jazz
Ny(a)modigheter – ett bredare konsertutbud i hela landet
Genom arrangörsutbildningar och stöd till arrangemang stärks ideella arrangörers kunskap om exkluderande normer och nya musikgrupper, konsertplatser och former av kommunikation ges plats.

Sveriges Allmänna Konstförening

Ung Konst

Fem konstgrupper etableras för unga på geografiskt spridda platser i Sverige och förutsättningar skapas för ungdomarna att själva driva konstevenemang utifrån egna önskemål och behov.

Sveriges Hembygdsförbund
Svenskarna – ett filmprojekt om svenskhet
Genom berättelser från en rad personer med olika bakgrund, historia och upplevelser av vad som är svenskt skapas filmiska skildringar och en diskussion kring svenskhet och det svenska kulturarvet.

Teater Sagohuset
Sjätte kontinenten – en scenkonstnärlig resa
Genom att utforska mötet mellan vetenskap och kultur uppmärksamma den akuta miljösituationen i våra hav och på ett kreativs sätt väcks engagemang och intresse för hållbarhetsfrågor.

Troja

Olydiga medborgare – en trilogi på demokratins gräns

Genom en innovativ scenkonstproduktion i realtid diskuteras demokratins tillstånd idag och vad det innebär att vara en aktiv medborgare, med utgångspunkt i begreppet civil olydnad.

Unga Klaras Vänner

100 år av jämställdhet – genom teatern ställs frågan Är vi klara nu?

Genom flera teaterproduktioner uppmärksammas hundraårsjubileet av kvinnlig rösträtt och frågor om jämställdhet diskuteras med en bred publik av barn och unga på ett flertal platser i landet.

Ung på Landsbygden

Ung kultur utmanar den urbana normen

Genom konst och kultur utmanas och ifrågasätts storstadsnormen med syfte att förbättra attityden gentemot, samt förutsättningarna för, unga som väljer att bo på landsbygden.

Österlens stödförening för flyktingar
Österlen skriver och berättar i ord och bild
Kreativa verkstäder skapas där deltagarna får dela berättelser, tankar och drömmar med varandra för att främja integration mellan svenskar, nysvenskar och flyktingar på Österlen.

Tema: Lokala initiativ för ett välkomnande samhälle

Aktiv Ungdom Svedala

Unga möter Unga

Svenskar, nyanlända och asylsökande ungdomar i Skåne gör tillsammans studiebesök på teater, museum, galleri, biograf och kulturhistoriska platser för att skapa en meningsfull fritid ihop.

Barn- och mediaföreningen NIMECO

Kulturcykel genom Gästrikland
Lokala kulturaktörer i Gästrikland skapar tillsammans med asylboenden ett mobilt kulturcenter som ger människor som bor på asylboendena en meningsfull fritid.

Fiber Art Sweden

Möta/Stöta/Blöta

Konstnärer från olika textila traditioner i Västerbotten möts och utbyter erfarenheter med varandra, och undersöker om det textila språket kan vara förmedlare av kunskap.

Figurteaterkompaniet

Skapa din egna film i Ipad
Etablerade svenskar, nysvenskar och nyanlända i Filipstad delar sina berättelser och skapar tillsammans film genom workshops där spelfilm och animation lärs ut.

Föreningen Magasinet

Mångkulturella Orkestrar i Ronneby

En orkester för vuxna och en för ungdomar bildas och åker på turné i Blekinge, där både etablerade och nya svenskar möts och musicerar på lika villkor.

Gävles Unga

Att komma till ön med skatten är inget äventyr
Genom litteraturworkshops och skrivande skapas möjlighet för barn och unga på orterna Gävle, Söderhamn och Sandviken för att dela med sig av sina åsikter, erfarenheter och upplevelser av krig.

Ideella Föreningen Svenska Gitarrmuseet

Integrationskören

Två körer i Umeå, den ena med boende på asylboende och den andra med etablerade svenskar, träffas och repeterar samma stycken samt knyter nya kontakter som kan bidra till en snabbare etablering i det nya samhället.

Konst i Dalarna (KiD)

KiD Nätverk
Genom att arrangera en utställning, seminarium och performance skapas ett nätverk för nyanlända och etablerade svenska bildkonstnärer i Dalarna.

Kulturföreningen Kolonin

Konstkollo
Ungdomar på asylboenden och svenska ungdomar i Arvika kommun deltar i konstkollo under där de lär att känna varandra och deltar i workshops inom måleri, film och skulptur.

Romateaterns ideella förening Teaterensemblen

Teatime Stories
Genom gemensamma berättartraditioner skapas förståelse och samhörighet mellan etablerade gotlänningar och nyanlända samt ger dem ett tryggt sammanhang att göra sina röster hörda.



Storsudrets Kultur

Integration genom handens skapande

Kvinnor på Gotland med olika bakgrund och ålder möts och utvecklas genom textilhantverksarbete och lära av varandras textila traditioner.

Studieförbundet Bilda Nord

Sångskap ger gemenskap

Genom att göra asylboenden i Västerbottens och Norrbottens län till mötesplatser i lokalsamhället får nyanlända lära sig sånger av etablerade svenskar och vice versa.

The Rockin Pots

The Rockin Pots

Kören åker på turné till flyktingförläggningar i Jämtlands län och håller körworkshops så att fler asylsökande får uppleva de positiva effekterna av att sjunga tillsammans.

Unga Örnar Dala Afghan

Integration går som en dans
Unga folkdansare i Falun och Borlänge med olika bakgrund knyter nya kontakter och får förståelse för varandra och varandras kulturer genom dansen.

Tema: Oväntade platser och nya möten med publiken


Arvidsjaurs musik- och riksteaterförening

Oväntade möten på oväntade platser i Arvidsjaur

Graffiti, opera och dansflashmob skapas på oväntade platser som exempelvis affärer, gator, och väntsalar för att ge en energiinjektion i det lokala kulturlivet i Arvidsjaur.

Folket

Innan för grindarna
En kvinnlig industriarbetares vardag undersöks och presenteras resultatet blir till en dansföreställning som spelas på kvinnors arbetsplatser i Kiruna med omnejd.


Ideella föreningen Kulturhotellet

Mitt kulturuttryck
En container fylld med konst placeras på olika platser i Helsingborg, där konstnärernas arbete blir en interaktiv del av det offentliga rummet och förbipasserande får möjlighet att delta.


Klockrovdjuret

Väveriet

En workshop, en föreställning och en avslutande installation genomförs i ett gammalt väveri i Tranemo där människor okommenterat får utrymme för sina egna tolkningar av samtiden.

KulturAkademin

Ismusik

Seniorer och elever i grundskolan i Storuman bygger tillsammans instrument av is och framför sedan specialkomponerad musik inför publik på dessa instrument.


Kulturföreningen Huset

Klösebio – ett fönster mot världen
Genom en rad offentliga filmvisningar och samtalskvällar får människor i Klöse mötas och genom filmen skapas ett fönster mot omvärlden och ett fokus för dialog.

Kulturförgreningen UGGLAN

Silofon 17
Stängda rum i form av gamla sädesmagasin, i Vadstena med omnejd öppnas upp och där presenteras multikonstverk som lockar fram upptäckarlusten hos besökaren.

Ljudbang

Your Queer Life
Genom ett interaktivt hörlursverk får norrköpingspubliken leva sig in och få ökad förståelse för unga hbtq-personer normbrytande livsval.

ReAct

Moving City

Professionella dansare genomför tillsammans med Örebroare och Motalabor dansperformance i form av vandringar genom städer som kommer till synes att uppstå spontant i det offentliga rummet.

Samklang

Gnesta Tillsammans

I ett stort fönster vid torget i Gnesta skapas en scen för interaktiva konstverk med syftet att introducera kultur mitt i vardagen hos invånarna i lokalsamhället.


Småbyarnas Kultur & Miljöförening

Kulturbärarna ”Watch My Back”

Genom oväntade kulturinslag i stadsbilden får elever på särskolan, pensionärer och idrottsrörelsen i Sollefteå, Kramfors och Härnösand att möta nya sanningar från olika samhällsgrupper.

Studieförbundet Vuxenskolan Gävleborg

Plats för Dans

Under två månaders residensperiod i i Skog tas scenkonsten till samhället genom ett konstverk, en plats och en upplevelse som invånarna i området är både upphovsmän, deltagare och publik till.

Sölvesborgs riksteaterförening

Bron
Tre föreställningar och ett förinspelat ljudkonstverk dokumenterar syriska flyktingars berättelser, samt berättelser från flyktingar som kom från de baltiska länderna under Andra Världskriget.

Österängens Konsthall

Monument

Genom kreativa workshops och en utställning ges invånarna i Österängen möjlighet att delta i frågor som handlar om den konstnärliga utsmyckningen av sin närmiljö.