Sånger för Norden – musikteater som demokratiseringsprojekt

Projektet innefattar en nyskriven musikteaterföreställning som tar avstamp i händelsen kring nazistattacken i Kärrtorp. Men tar även upp liknande nationella och internationella händelser och det faktum att vi lever i en tid då öppna våldsdåd med främlingsfientliga motiv blivit vardag. Föreställningen kommer att spelas i Kärrtorp för att därefter gå på turné i Sverige och i Finland. I en musikalisk konvoj vältrandes i den nordiska neonationalromantiken vrider och vänder tolv artister från fyra länder  på tidens bruna klang.

Projektmål

Att med teatern som form diskutera den ökade främlingsfientligheten i Sverige och internationellt samt stärka det civila samhället i arbetet med att motverka extrempolitiska strömningar.

Därför fick projektet stöd

Frågor som handlar om upprättandet av det demokratiska samhället berör alla. Genom musik och teater möts unga vuxna och en bred allmänhet kring frågan om de nazistiska krafter som organiserat sig mer på senare år.

För mer info: turteatern.se

– Vissa inslag är fantastiska

04 Nov 2014 – Nils Poletti vill att vi ska skratta åt det vi är mest rädda för, han vill med löjet som medel låta främlingshatet få pyspunka. Han lyckas med beröm godkänt, skriver Lars Ring i SvD.

Vissa inslag är fantastiska. Danskompaniet Motpol sätter upp föreställningen ”Järnrörsnätter”, med libretto av sverigedemokraten Erik Almqvist och hans välspridda tal om babbar, horor och svenskfientlighet. Annat är bara plågsamt. Som när en leende funktionär går runt och ras­registrerar publiken och ber en kvinna låtsas vara rom: ”Sedan bränner några skojfriska ungdomar ner ditt skjul!”, skriver Kristina Lindquist i UNT.

Turteatern repeterar sin nya uppsättning och det är som det brukar: satiriskt, tragikomiskt, drivet och fartfyllt, med tvära kast. Och med en vässad samhällskritisk udd i botten, skrev Birgitta Haglund i ETC inför premiären.

När ensemblen gör sånger, dikter, poesi, körverk om den här sorten, för publiken, bisarra idéer om genus, ras och frihet blir det väldigt dramatiskt, egendomligt och förhöjt, säger Jenny Teleman i Kulturnytt SR P1.

Jag tycker att utan att väja från allvaret så tar man sig an det här med nån slags satiskist halloweengrin. Och det gör det bra. Det är en stark ensemble och att de är så många tillför verkligen något. Mycket är så hårresande att det faktiskt inte går annat än att skratta, säger Anna Hedelius på Kulturnyheterna SVT.

Visa fler