Gängbarnen är mördare och offer
21 Jun 2016 ”Förr var Honduras en bananrepublik, där de amerikanska firmorna Dole och Chiquita hade det sista ordet i mycket. Idag är det kokainet som är själva pulsådern i landets svarta ekonomi och bränslet i korruptionen på högsta nivå.
I takt med att gängen har fått mer makt så har deras utpressningsverksamhet tagit över vardagen för befolkningen. Samtidigt har gängen börjat tänka långsiktigt. Det innebär att de tar kontrollen över barnen. Redan vid tio-elva års ålder slussas de gradvis in i gängen för att ett par år senare få förtroendet att själva mörda sina grannar. De lär sig att döda och att ständigt vara beredda på att dödas.
Kenneth Miller är amerikansk psykolog med världens olika konfliktzoner som arbetsfält. Han arbetar som expert åt WarChild, en internationell hjälporganisation. Under våren 2016 etablerade de sig i Sverige.
– Det är lite som i krigszoner. En sak som krig gör med barn är att de känner sig hotade hela tiden. Det gör dem oförmögna att slappna av. Jag brukar likna det vid att leva i ett hus där inbrottslarmet tjuter hela tiden – oavsett om en tjuv håller på att tränga sig in eller inte. Jag är säker på att det är detsamma för ett liv i gängkriminalitet – även om det finns lite forskning på det området, säger Kenneth Miller.
Honduras befolkning har nu börjat fly landet och våldet på samma vis som andra flyr regelrätta krig. Den som inte betalar dyra skyddspengar riskerar att skjutas på fläcken. Vardagliga rån slutar ofta tragiskt. Den mentala pressen på befolkningen är extrem.”
Så skriver Magnus Falkehed i Aftonbladet som from idag publicerar en serie av Magnus och Niclas Hammarströms reportage från projektet Krigsbarn.
