Beirut och Mostar – kulturarv, medborgardialog och urban utveckling

Kulturutövare är viktiga dialogskapare i samhällen som befinner sig i konflikt eller i post-konflikt. Beirut och Mostar är två städer som starkt präglas av sin historia med såväl svåra konflikter som stor kulturell rikedom. Etniska grupper lever sida vid sida i urbana miljöer rika på mångfald och i båda städerna pågår en urbaniseringsprocess som till stor del präglas av just denna mångfald. Genom att möjliggöra för kulturinstitutioner och kulturaktörer i städerna Beirut (Libanon) och Mostar (Bosnien-Hercegovina) att ta en mer aktiv och strategisk roll inom urbaniseringsfrågor, främjar projektet New Urban Topologies en hållbar och demokratisk stadsutveckling. Projektet skapar för första gången den så nödvändiga och efterfrågade gränsöverskridande dialogen, inom staden och emellan städernas olika sociala sektorer.

Projektmål

Att genom kulturaktörer skapa nya kontakter, kunskap och förståelse mellan olika grupper i samhället för frågor om kulturarv, medborgardialog och urban utveckling.

Därför fick projektet stöd

Inom Färgfabrikens projekt New Urban Topologies skapas unika plattformar för aktörer med helt olika utgångspunkter och intressen, ibland kolliderande, för att mötas och utbyta erfarenheter kring frågor om kultur, demokrati, transpararens och deltagande.

Today the government placed a fence around the sea

24 Mar 2015 The purgatory_beirut

Videoverket The Purgatory – Cities of Beirut, av Raina Rafei och Jinane Dagher, visas på Färgfabriken tom 29/3. Det porträtterar Beiruts invånare i en fragmenterad stad där människor trycks undan av ekonomiska och politiska krafter.  Så här skildrar två invånare närheten till, och samtidigt bristen på tillgång till, havet:

The sea is my beloved

Whenever I go down to the sea from my house, I am the happiest man in the World. It’s smell is always in my gills, It’s sticked in my nose its smell. Its smell is beautiful, And its taste is wonderful.

Today we can not really say that anything is ours, because I have the feeling that in few years there will be no sea. Only for some priviliged, but not for the poor. It will all be privatized.

From where should I start? Projects all over Beirut, the poorer class has no place anymore. Ramlet el Bayda beach is still for us, but you cannot predict whar will happen to it in few years. When I was a Little child, at night, when we used to sit in silence, we would hear the sound of the waves from Tarriq El Jdideh. From Ramlet El Bayda to Tarriq El Jdideh, we would hear the sound of the sea. Now we don’t anymore, Even if you are close to the sea, you don’t see it.

This is…progress

 

I count the distance that separates me of the Martyr’s Square

Down towards the harbour
I hear the sea but I don’t see it
I smell it but I dont see it

I walk rapidly
I run
I don’t see the sea
I don’t even hear it anymore

Although it’s close
I know it close

I run
I count the palm trees until the light
I look towards the old light house
It is now hidden by other bulding

The sea has disapperad again

I arrive to Raouche
I see the rock
I see the sea
Through the fence

I cross the fence
I roll myself down to Daliyeh
I roll myself down to the sea

I don’t feel I’m suffocating anymore

 

 

 

Visa fler